Vad kostar en Grand Prix-häst i dressyr?

Kan man köpa en blivande olympisk mästare för 65 000 kronor? Är man garanterad framgångar på dressyrbanan om man köper en dyr häst? Svaret på den första frågan är ja och på den andra nej.

Den här veckan är den brittiska dressyrstjärnan Carl Hester gästredaktör för Horse & Hound som därför har en stor artikel om ödet för några av världens dyraste dressyrhästar. Och det nästan helt utan att nämna T-ordet*.

PSI-auktionen brukar alltid locka kapitalstarka köpare. De fem dyraste hästarna där visar att priset på hästen och resultatet inte nödvändigtvis går hand i hand.

  1. Poetin såldes för 2,5 miljoner euro 2003. (Köparna och banken var inte överens. Hästen försvann och hittades på en tysk klinik i augusti 2005. Några dagar senare såldes hon för 900 000 euro till Haras de Hus i Frankrike där det uppdagades att hästen hade fång som tydligen var riktigt illa, för tre månader senare fick man avliva den blott åttaåriga hästen.)
  2. Sa Coeur såldes för 2,31 miljoner 2012. (Såldes till Ryssland, men är fortfarande kvar i träning och tävling hos Eva Möller och har vunnit unghäst-VM två år i rad.)
  3. Lord Sinclair såldes för 2,8 miljoner D-mark (1,42 miljoner euro) 1997.
  4. Don Noblesse såldes för 1,22 miljoner euro 2012.
  5. Der Designer såldes för 1,1 miljoner euro 2011.

Några andra dyra hästar på PSI-auktionen har varit Carl Hesters nya stjärna Fine Time (780 000 euro på PSI-auktionen 2007), Isabell Werths Der Stern, Steffen Peters Legolas och inte minst Triviant som tidigare reds av Mathias Alexander Rath och som nu rids av Charlotte Haid Bondegaard.

Att producera en Grand Prix-häst i dressyr kostar i runda slängar 30 000 pund om året, enligt Woodlander-stuteriets Lynne Crowden. Det betyder att när man når de högsta klasserna har man investerat drygt en kvarts miljon pund, eller 2,5 miljoner svenska kronor. Vill man istället köpa en ”klar” häst som kan ge en lite konkurrenskraft i klasserna, alltså någon som kan gå för över 70 procent inne på dressyrbanan, får man räkna med att hosta upp någonstans mellan 500 000 till 1,5 miljoner pund, alltså 5-15 miljoner svenska kronor.

Naturligtvis finns några lysande undantag, där den mest kända är Charlotte Dujardins Valegro som kostade 6 500 pund eftersom han inte blev godkänd som hingst i Nederländerna.

Klaus Balkenhols legendarsiska Goldstern var från början polishäst och kostade inte mer än 3 500 euro.

Pasoa hade en tendens att stå på bakbenen och såldes därför för 2 500 pund som femåring. Nu har hon representerat Storbritannien internationellt med Nikki Crisp.

Billig eller dyr häst, spelar tydligen ingen roll. Det däremot samtliga intervjuade i artikeln är eniga om är att de talangfulla hästarna måste tränas korrekt för att utvecklas till de stjärnor deras ägare hoppas att de ska bli, oavsett om de kostar 65 000 eller 6,5 miljoner kronor. Det finns inga substitut för god ridning.

*Totilas

 

Text och bilder på denna sida tillhör the Horse World of Carro. Kopiering och publicering, även för privat bruk, är förbjudet utan tillstånd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.