Medan vi sov i natt var det en otroligt händelserik förmiddag på andra sidan jorden. Jag kan inleda med att vårt svenska lag är ute, för den som eventuellt inte visste det. Mer till det sen.
Det svenska laget har valt att göra ett byte, då Ludwig Svennerståls Balham Mists inte var helt ok. Sara Algotsson in, alltså. Och så läggs lite extra straffpoäng på laget för den sakens skull.
Banbyggare är amerikanen Derek di Grazia, som också byggde VM-banan 2018. Och som är den som kommer ta över stafettpinnen för att bygga Burghley från Mark Phillips som har byggt där i typ 30 år.
Du som vill se banans olika hinder kan klicka dig till en beskrivning här.
Här finns banskissen.
Först ut på banan är Thailands Arinadtha Chavatanont och superfina Boleybawn Prince. Arinadtha har tävlat i Asian Games i dressyr och i den asiatiska ligan i hoppningens världscup. Den 28-åriga ryttaren började rida som 15-åring och började med fälttävlan 2016. Idag kommer hon i bakvikt på första hindret men hämtar sig snart. Men resan tar slut redan i första vattenhindret, hinder nummer 5. Hästen hade behövt sträcka sig lite mer för att landa i vattnet. Istället ser den lite gräs där den vill landa, benen bara viker sig och de landar med buller och bång i vattnet. Det ser ut som att både häst och ryttare får ena rejäla kallsupar och vatten i öronen, men båda ser ut att klara sig förhållandevis bra och går därifrån för egen maskin. En veterinär är också snabbt på plats och kollar hästen.
Storbritanniens Oliver Townend och USA:s Doug Payne är rutinerade rävar som gör klockrena ritter. Oliver är inom tiden. Riktigt bra. Efter terrängen ligger Oliver i guldläge, både med laget och individuellt.
Japans första ryttare, Kazu, rider en fin och felfri ritt med bara några tidsfel. Tränare William Fox-Pitt kan vara stolt.
Australiens Shane Rose får ett ”oh shit” moment i en kombination på båge, när hästen snubblar till mellan hindren. Han lyckas snabbt stabilisera hela ekipaget och hoppar b-hindret i fin stil och avslutar så småningom hela banan felfritt och inom tiden.
Kinas Alex Hua Tian ser ut att ha något stort på gång. Han är felfri på hinder men samlar på sig 12 tidsfel på den kuperade banan.
Polska förstaryttaren Joanna Pawlak får ett stopp på hinder 7 och samlar sedan på sig 44 tidsfel.
Sverige första ryttare ut på banan är Therese och hennes enögda Vishy. Heja Sverige! Det ser stabilt och säkert ut fram till hinder 18, där Therese ramlar av och hästen galopperar iväg ur bild. Fan fan fan!
Irlands Sam Watson sitter på den finaste hästen i hela tävlingen. Flamenco är, vad vi när jag var barn skulle kalla, bork. Nu heter det gulbrun, tror jag. Oavsett vad det heter. Hästen är gul, den har svart man och svans och den har en bred, fin bläs. På hinder 14C får den fina, gula hästen en rivning. Ja , det stämmer. Man kan riva hinder i fälttävlan numera. Förr spikade man ihop hinder eller band upp dem med rep. Nu sitter det små ”clips” i fästena på en del hinder och de löser ut om hästen är för hårt i hindret.
Det hinder som Sam och den gule var i och rev flyger Nya Zeelands Jonelle Price över. Hon får två tidsfel totalt och visar att hon är en ryttare av högsta klass.
Tysklands Julia Krajewki rider en lika klockren runda och får bara 0,40 tidsfel. Hästen sticker nosen över mållinjen precis när klockan slår om. Silverläge efter terrängen. Och kanske lite revansch för Julia som ju red lagkamraten Michael Jungs Chipmunk från hästens första internationella tävlingar upp till VM innan Jung fick ta över den.
Brasiliens Tosi Marcelo rider sitt tredje OS. Han delar sin tid mellan Brasilien, där familjen har ett företag som tillverkar djurfoder, och Storbritannien, där han har sin käresta, dressyrryttaren Anna Ross. Och ja, han hade bästa dressyrresultatet i laget. I terrängen samlar han på sig 8,8 straff för tiden.
Tidigare fanns de ”nosplåster” som lär öppna upp luftvägarna, och som flera av hästarna bär i terrängen, bara i en färg. Nu är det flera hästar som har plåster med sitt lands flagga. Innovativt.
Puerto Ricos Lauren Billys rider en stor del av banan, men det är lite motigt. Hon väljer att kliva av banan. Vettigt beslut.
Hong Kongs Thomas Heffernan Ho har den äldsta hästen i hela startfältet. Hans Tayberry är 20 år ung. Den tävlade internationellt när andra hästar i startfältet föddes. Den här ryttaren är baserad i Storbritannien. Ekipaget är felfritt på hinder, men samlar på sig ungefär en triljon tidsfel. Ryttaren rider supernoga över de sista hindren för att inte riskera att hästen får dåliga språng. Cred till honom och till resten av teamet att hålla hästen så fräsch både långt upp i åldrarna och i tävlingen.
Danmarks Peter Flaarup och hans häst fastnar i c-hindret i det sista vattenhindret. Jag fattar inte att ryttaren inte ramlar av. Han kommer i mål med hur många fel som helst.
Thailands andreryttare Weerapat Pitakanonda får problem på samma hinder och ramlar av. Jag är inte förvånad. Han satt ner i galoppen mellan hindren en stund innan. Man ser skillnad mellan de bästa ryttarna och resten. De bästa ryttarna står upp i stigbyglarna hela vägen och låter hästarna arbeta under dem. Det skulle vara intressant att se en tävling i jägarvila mellan världens bästa fälttävlansryttare.
Laura Colletts London 52 fajtar mot sin ryttare i startbox och under de första hindren. ”Släpp fram mig, morsan! Jag ska ut och hoppa hinder!” ser han ut att säga. Här har vi ett ekipage som är helt felfritt på hinder och inom tiden. Världsklass! Efter terrängen ligger de på bronsplats individuellt.
Indiern håller sig kvar i tävlingen med den äran. Lite tidsfel är inget att gråta över på den här banan. Kul! Det ser riktigt fint ut och hästen ser ut att ha många språng kvar i kroppen när de går i mål.
Japans Toshi gör en bra tävling fram till hinder 20 där de får 20 fel och några tidsfel.
Kinas Hudong Sun rider omkring med något som ser ut som en trasig övergjord. Den hänger och fladdrar som en liten extrasvans efter hästen. I terrängen har man ofta en extra sadelgjord som man spänner över sadeln och sadelgjorden, om den riktiga sadelgjorden skulle gå sönder. Här verkar det som att det är ”säkerhetsbältet” som har brustit.
Polens Margolzata Cybulska fick ju ganska fina dressyrpoäng. Men de är ju inte till så stor glädje när man blir utesluten i terrängen.
Och utesluten blir även vår andreryttare Louise Romeike och hennes vackre Cato. Hon liksom glider in på sniskan på hinder 14C och river hela skiten samtidigt som det ser ut som att hon inte är riktigt över hindret. När hon går i mål är det först med 41 straff, men så småningom ändras det till att hon är utesluten. Laget är borta. Sara Algotsson som skulle ha startat sist väljer att inte starta. Det finns liksom ingen mening med det när det inte finns något lag kvar.
Franske Nicolas Touzaint med stilige Absolut Gold rider en tjusig och felfri runda med bara 0,4 straff för tiden. Absolut Bronze för tillfället för laget.
Nya Zeelands långa ryttare Jesse Campbell är lika felfri på hinder men skrapar ihop lite tidsfel.
Irlands Austin O’Connor är felfri på hinder och inom tiden. Bra för honom. Bra för laget.
Tysklands Sandra Auffhart får en utspringning på hinder 9C. Styrmiss. Det är totalt fel vinkel från b-hindret för att komma in rätt på hindret. Hästen har ingen aning om att den ska hoppa.
Brasiliens andreryttare Rafael Mamprin Losano väljer att utgå. Bränslet tar helt slut för hästen i slutet av banan. Ryttaren sitter och ponnysparkar, men hästen har inget mer att ge. Den bryter av till trav. Han försöker fatta ny galopp och rida an på ett hinder, men hästen orkar inte och Rafael får inse att hans OS slutar här. Jag tycker nog att han kunde ha insett det lite tidigare, för det här var lite osmakligt att se.
Tjeckiens Miroslav Trunda får en utspringning på det smala hindret 18C.
Nederländernas Merel Blom blir avblåst i slutet av banan. Hon har missat en del av ett hinder tidigare i banan och får inte fortsätta.
Tom McEwen är lika felfri som sina brittiska lagkompisar.
Det är däremot inte den sista thailändaren. Hans martingal har gått sönder och han väljer att utgå efter ett sista stopp på hinder nummer 20.
Schweiz får sorg i laget när unge Robin Godels häst Jet Set skadar sig på hinder 20. Skärmar sätts upp och hästen lastas in i en trailer och får åka till hospitalet. Där konstateras tyvärr att inget finns att göra och enligt ridsportsmedierna har hästen fått galoppera vidare över de gröna ängarna. Det är alltid otroligt sorgligt när sådant händer, men hästen dog i varje fall när den gjorde det den tyckte var roligast i hela världen. Man såg när den gick ur startboxen att den var full av förväntan.
Calle 44 tävlas numera av Japans Yoshiaki Oiwa. Tidigare reds den av vår svenska ryttare Louise Romeike. Här blir det ingen felfri runda. I första vattnet kravlar den sig över ett hinder. Sedan ramlar han av efter Mount Fuji, i anridningen till nästa hinder. En veterinär är snabbt framme och kollar till hästen. Den ser ok ut.
Australiens meste olympier är Andrew Hoy. Det är hans åttonde OS han deltar i nu. Felfritt – trots att han får vänta länge ute på banan under tiden som det jobbas med stackars Jet Set – lägger hans lag i silverläge inför banhoppningen. Det är nog svårt att förstå vilken prestation det är. Det är tillåtet att sitta av när man har blivit stoppad ute på banan på grund av exempelvis problem med annat ekipage. Och det gör Andrew. Häst och ryttare placeras i skuggan och när banan åter öppnas får Andrew värma upp sig och hästen igen. Framförallt måste hästen förstå att det är hoppning igen.
Kinas sisteryttare Yingfeng Bao är baserad i fälttävlansorten Breda i Nederländerna. Bra ställe, om man vill rida fälttävlan. Häst och ryttare har en härlig uppsyn på banan och samarbetar fint. Enda gången det är lite hårigt är när hästen ser en kamera som arrangörerna har placerat på räls bredvid anridningen till ett hinder. Yingfeng får ryta till sin häst att koncentrera sig på jobbet och titta på hindret istället för kameran. Felfritt sånär på lite tidsfel, ett mycket bra resultat.
Jan Kaminski och Jard från Polen får inte heller några fel på hinder utan bara lite tidsfel. Inget att skämmas över.
Frankrikes Karim Florent Loughaug är ännu mer felfri. Inte ens tidsfel får han och är bäst i laget som nu ligger på bronsplats inför banhoppningen.
Italiens sistaryttare Arianna Schivo är också felfri men får några tidsfel. Inget anledning att smyga hem. Hjälper laget till en femteplats så här långt.
Tim Price och hans tjusige Vitali är en fröjd att se. Stabilt och säkert. 1,2 straff för överskriden tid. Vem bryr sig? (Kanske Tim. Och kanske är det skillnaden mellan medalj och inte. Det vet vi imorgon.)
Kung Jung in da house! 14c blir även hans fall. Eller bommens fall. Det är inte ofta man ser sånt med den ryttaren. Dyrt, dyrt, dyrt. Det kommer inte bli tyskt olympiskt guld den här gången. Eller det kan det bli, men inte till Jung utan till Julia Krajewski.
Sista ryttare ut på banan är Brasiliens Carlos Parra med Goliath. Hästen byter galopp mest hela tiden. Det borde kräva en del energi. Han rider långa vägar och samlar därmed på sig en del tidsfel trots felfri ritt på hinder.
Efter terrängen har Storbritannien en betryggande ledning och ligger kvar på sina dressyrstraff 78,30. Det är ett stort hopp ner till Australien som har 96,20. Och desto tätare till Frankrike som har 97,10. Inte utrymme för minsta lilla tidsfel för Australien om de vill vara säkra på silvret. De som ligger och lurar närmast i vassen är: Nya Zeeland (104,00), USA (109,40) och Tyskland (114,20). Sverige är tyvärr borta, så nu får vi sätta vårt hopp till just hoppryttarna.
Individuellt ser det ut så här:
- Oliver Townend (GBR) 23,60
- Julia Krajewski (GER) 25,60
- Laura Collett (GBR) 25,80
Allt kan hända i fälttävlan. Hästar som har legat bra till kan visa symtom under natten och strykas. De kan också åka ut i den avslutande veterinärbesiktningen och inte minst kan de riva bort sig i hoppningen. Banhoppningen ska ju visa hur väl ryttarna har tillvaratagit hästens resurser under terrängen.
Jag hoppas att svenskarna har tagit med sig ett gäng champagneflaskor till Tokyo. De kan behöva dränka sina sorger.
the Horse World of Carro 